Vår metod

Kulturparken fått möjligheten att arbeta fram upplevelsebaserade och dramapedagogiska metoder för att jobba med sexualitet och relationer med personer med intellektuella funktionsnedsättningar (IF).

Vi jobbar dramapedagogiskt och processinriktat, med workshops och med teater. Våra metoder är inte statiska, det ligger liksom inte i dramapedagogikens natur. Vi har inte ett recept som funkar i alla grupper. Tvärtom så behöver vi möta varje grupp där de befinner sig, dra nytta av de erfarenheter och kunskaper som finns i gruppen och hjälpa dem att ta sina steg framåt i den takt som funkar för dem - där och då.

Det vi kan dela med oss av är ett ramverk för en bra kursprogram och en rejäl verktygslåda med övningar som man kan fylla ramen med. Dessutom har vi en massa tips på bra metoder som andra har arbetat fram. För det finns många andra fantastiska metoder, böcker, hemsidor, filmer och spel för den som vill göra det här roliga och viktiga jobbet, men som kanske inte är lagd åt det dramapedagogiska hållet.

Ganska många av våra övningar kräver dramapedagogisk kompetens, så vi rekommenderar att ni knyter till er en dramapedagog om ni vill jobba enligt de metoder som vi presenterar här. Vi har märkt att samtalen och kunskaperna når mycket djupare i de grupper när vi lägger ganska stor tyngdpunkt på dramapedagogiken. Samtidigt är samtalet givetvis nerven i alla kurser.

Ofta tycker vi att det lyfter våra kurser att ha med en medarbetare/hjälpledare som själv har LSS-beslut. Det kan göra att samtalet kommer igång lättare, och när vi gör scener och rollspel kan det också vara ett stort stöd.

 

Upplevelsebaserat lärande under täcket

Vi tror att alla människor lär sig bäst av konkreta erfarenheter, där både hjärnan, kroppen och känslorna är med. Om man har inlärningssvårigheter och har svårt att förstå abstrakta begrepp och sammanhang blir det erfarenhetsbaserade lärandet ännu viktigare. Och hur ger man nya erfarenheter om sex, kärlek och relationer när man inte kan följa med in under täcket och visa?

Vår metod är interaktiv teater och dramapedagogik, kombinerat med samtal och processövningar. Vi vill att de som deltar med hela sitt väsen ska lära sig mer, fundera över och prova på olika frågeställningar kring sexualitet, kropp, relationer och känslor: Vad är sex, kärlek, längtan och lust? Vad känns rätt och okej, och vad känns fel? Var går mina gränser, och hur visar jag när jag vill eller inte? Hur vet jag var andras gränser går och när den andra vill?

 

Teater

I ett enkelt rollspel kan vi tillsammans testa hur man gör när man flirtar eller visar att man inte är intresserad av en annan person. I ett forumspel kan deltagarna få se en situation där någon blir utsatt för ett övergrepp och sedan själva gå in och testa hur man kan göra för att förhindra att det sker. På så sätt får vi konkreta erfarenheter och lär oss saker på djupet.

 

De förtrycktas teater - en repetition inför revolutionen

Mycket av det vi gör har kopplingar till “De förtrycktas teater”, som är en familj av teaterpedagogiska metoder, där forumteater eller den anpassade metoden forumspel är den mest kända. Metoderna utvecklades av Augosto Boal tillsammans med analfabeter i Latinamerika. Även om verkligheten för LSS-berättigade i Sverige skiljer sig en del från det ursprungliga sammanhanget så tycker vi att metoderna är väldigt användbara hos oss. I korthet handlar forumteater om att skådespelarna gestaltar en situation där någon eller några utsätts för förtryck. Scenen slutar där förtrycket är som tydligast, och då får åskådarna gripa in och hjälpa skådespelarna att resa sig mot förtrycket - de blir “åskådespelare” (spect-ator/spect-actor). Då får både åskådespelarna och gruppen som helhet en konkret erfarenhet att ta sig ur en förtryckssituation, en erfarenhet som de sedan kan bära med sig i sitt verkliga liv. Forumteater är ingen enkel metod, och vi rekommenderar inte att man ger sig på det utan att ha någon form av utbildning i det. Vi brukar använda vår egen variant av forumspel för att medvetandegöra deltagarna om problem i deras vardag och prova på olika handlingsalternativ.

 

Policyteater / Legislative Theatre

Legislative Theatre/Teatro Legislativo är en annan metod inom De förtrycktas teater. Metoden har många likheter med forumteater, men har som mål att tillsammans med publiken ta fram förslag till lag- eller policyändringar. Vi tycker att lagstiftande teater har fungerat utomordentligt väl för att ge personer med LSS-beslut inflytande över kommunpolitik. Vi har dels spelat korta scener med konkret syfte att ta fram t.ex. handlingsplaner vid sexualiserat våld eller förslag på hur samhället behöver förändras för att personer med LSS-beslut ska ha samma möjligheter till goda relationer som andra. Men även i vår stora teaterproduktion Sagan om liv och lust har vi bett publiken om förslag på hur vi och hela samhället kan hjälpa karaktärerna i pjäsen att få leva ut sin kärlek på det sättet de vill. Förslagen tar vi sedan med oss till politiker och tjänstemän både lokalt och nationellt. Såvitt vi vet har lagstiftande teater inte testats tidigare i Sverige, och vi tror att metoden skulle kunna vara mycket användbar för att ge personer med intellektuella funktionsnedsättningar verkligt inflytande över en politik som i övrigt förs på en mycket hög intellektuell nivå.

Läs gärna vår rapport med deltagarnas tankar och förslag som vi har tagit fram genom policyteater.

Samtal och samtalsprocesser

Är samtal ens en metod? Är det inte bara snack? Nja, samtalet är vår viktigaste metod, och det är både komplext och enkelt på samma gång.

Det finns tusen olika sätt att skapa ett bra samtal, och i våra workshops och interaktiva föreläsningar använder vi många olika sätt. Det viktigaste är givetvis att vara en närvarande och flexibel samtalsledare med förmåga till “in-the-moment-facilitation”, att se vad som behövs just här och nu. Vi behöver både kunna vara närvarande i samtalet, men också hantera processen och se vad gruppen och deltagarna behöver, och vilka möjligheter samtalet har.

Vi ser inte oss själva som lärare eller experter, utan som samtalsledare eller processledare i ett lärande samtal. De flesta kunskaper finns redan inom oss själva eller i gruppen, och utmaningen ligger i att hitta vägar att förlösa kunskaperna.

Det är svårt att kicka igång ett “kunskapande” samtal bara sådär, utan någon input inifrån eller utifrån. Och särskilt när man jobbar med personer med intellektuella funktionsnedsättningar så funkar det inte att börja ett samtal med en föreläsning eller abstrakta frågor. Därför

 

Kreativa processövningar och dramaövningar

Kreativa processövningar kan handla om allt ifrån brainstorming till parsamtal, uppgifter att lösa i grupp eller rena dramaövningar där man får prova på hur det känns att gå på ett visst sätt, hur man uttrycker en känsla eller hur det är att vara i en viss situation.

Många tycker att dramaövningar kan vara obehagliga. En del har scenskräck eller tycker att det känns jobbigt och utelämnande att prata eller göra övningar i grupp. Vi ska inte tvinga någon att göra saker som känns obehagliga, samtidigt som det är bra att hjälpa deltagarna att utmana sig själva. Det är när övningarna är “lagom ovanliga” som en riktig utveckling kan ske (För dig som vill läsa mer om det “lagom ovanliga” så rekommenderar vi att läsa Tom Anderson).

För att undvika att deltagare känner sig utelämnade så kan en börja med övningar där det inte finns något krav på att stå i centrum, eller “stå på scen”. En kan t.ex. göra övningar där alla går runt i rummet och gör något samtidigt. Om en gör rundor som t.ex. Check in så är det bra om deltagarna inte måste säga något om de inte vill. Och när gruppen gör dramatiseringar eller improvisationer på scen bör deltagandet vara frivilligt. Det är saker som bör vara självklara för en dramapedagog, men som det kan vara bra att påminna sig om.

 

Kurs / Workshopserie med 6 träffar

Vi har tagit fram ett  upplägg på en workshopserie för personer med intellektuella funktionsnedsättningar. Vi har testat metoden i ett flertal grupper och hela tiden haft handledning av en leg. psykolog för att säkerställa att vi inte gör något dumt, även om de flesta misstag förstås är nyttiga och bra, så länge man vill lära sig något av dem. Vi tror att de flesta med IF skulle ha stor nytta av att genomgå kursprogrammet, allra helst flera gånger.

Givetvis behöver en anpassa innehållet i varje pass efter gruppens nivå, erfarenheter, eller hur deltagarna i gruppen mår just den dagen. Vi vill alltid vara två personer som leder en grupp tillsammans, varav åtminstone en är dramapedagog. Då kan man hantera saker som dyker upp, och bolla tankar med varandra.

Vår metod innefattar 6 träffar à 2 timmar. Det krävs så lång tid för att gruppen ska bli någorlunda trygg, för att man ska hinna gå igenom alla viktiga områden och för att man ska kunna repetera det som är viktigast. Samtidigt kan man inte hålla på att jobba hur länge som helst med en grupp ifall man vill nå så många som möjligt.

Ofta hinner man inte med alla övningar som man planerar in till ett kurstillfälle. Vi tycker att det är bättre om man har lite extraövningar med sig i bakfickan, så att man kan plocka bort och anpassa upplägget i stunden.

Läs mer om hur man kan lägga upp en workshopserie på sidan Planera en kurs .

 

Konferenser

Vi har under projektet Rätten att leva mitt liv arrangerat två konferenser. Båda har riktat sig till både personer med LSS-beslut och till personal, närstående eller andra engagerade i LSS-frågor. 

När vi har planerat våra konferenser så har vi jobbat väldigt nära en expertgrupp bestående av personer som själva har LSS-beslut. De har haft en central roll när vi har utformat innehåll och schema, eftersom de bäst vet vad som kommer att fungera eller inte. Och när vi har gått emot expertgruppens önskemål har vi ofta upptäckt att det blivit fel. Som när vilorummet blev workshoprum, eller när pauserna blivit för korta. Men vi lär oss och utvecklas.

Metoderna är vi dock själva experter på, och vår metodik har varit mycket välfungerande. Dels har vi arbetat med upplevelsebaserade workshops där deltagarna har fått lära sig mer, och dels har vi jobbat med en användbar modell för gruppdiskussioner utifrån olika scener eller filmer, där resultatet bland annat använts till opinonsbildning och till policyarbete inom Uppsala kommun. 

I korthet bygger modellen på att vi spelar upp dilemmascener (ungefär som forumteater), och har gruppdiskussioner efteråt. I varje grupp finns en ordförande (med LSS-beslut) och en sekreterare som ska skriva ner alla förslag och samtidigt vara ett stöd till ordföranden. I slutet av processen har vi gjort en sammanställning i helgrupp, och har överlämnat förslagen till berörda politiker. Modellen är en anpassad form av lagstiftande teater, eller policyteater. Genom att deltagarna får en konkret upplevelse av problemställningen har vi kunnat genomföra djupa, avancerade och mycket konstruktiva diskussioner med ett stort antal personer som själva har intellektuella funktionsnedsättningar. 

 

Fortbildning för personal

Vi håller regelbundet fortbildningar för personal, chefer och andra som på ett eller annat sätt jobbar med LSS-gruppen. Ofta jobbar vi tillsammans med personer som själva har LSS-beslut, för att höja kvaliteten på utbildningen. Vi handleder även personal. Om du är intresserad av fortbildning kan du läsa mer på sidan Lär dig mer .